En färsk undersökning från Naturskyddsföreningen gjord bland 338 ungdomar mellan 12-18 år visar att sju av tio är oroliga för vad som kommer att hända med vårt klimat. Lika många anser att det är för få av våra politiker som gör tillräckligt. Nästan alla, drygt nio av tio anser att det är viktigt att vi människor börjar ta hand om klimatet och miljön.

2038 har pratat med tre ungdomar som valt att engagera sig. De representerar tre olika svenska hållbarhetsorganisationer för unga.

• Studentmanifestet är studenter som kräver att deras framtida arbetsgivare ska ta ansvar för det av FN antagna 1,5 graders målet för den globala uppvärmningen.
• Klimatstudenterna vid Lunds universitet som lanserat klimatuppropet där de kräver att Lunds universitet, i kraft av sin stora kunskap om klimatförändringarna, ska ta sitt ansvar för klimatmålen.
• PUSH Sverige; Plattformen där Unga Samarbetar för Hållbarhet, är ett nätverk som arbetar efter en gemensam värdegrund om en hållbar värld. Bland annat deltar de i FN:s klimatkonferenser varje år.

Gemensamt för de tre representanterna är kunskap, frustration, klimatångest och en glädje i att faktiskt agera

Vad ska vi göra?

Alla organisationerna vill se konkreta åtgärder. De menar att vi måste minska vårt klimatavtryck. Det handlar inte bara om våra utsläpp inom Sverige utan även de utsläpp vår konsumtion orsakar utomlands.

– Det är viktigt att lyfta fram att det kan vara lönsamt att arbeta med resurshushållning. Vi måste ha en planet som fungerar, där min generation och framtida generationer kan leva, säger Ulrika Hafström från Studentmanifestet.

– Jag upplever att det finns ett kunskapsglapp mellan de som rör sig i hållbarhetskretsar och de som rör sig i andra kretsar. Därför är det viktigt att vi ökar kunskapen på alla samhällsnivåer. Våra liv är i högsta grad beroende av en välmående planet. Därför angår klimat- och hållbarhetskrisen varje människa, säger Lovine Waldvik från PUSH.

Vad gör ni själva?

– I Lund har vi en ny debattartikel på gång, säger Ulrika från Studentmanifestet. Vi vill även medverka på olika studentmässor under våren, där vi kan prata med studenterna och samla in underskrifter. Vi märker att de studenter vi pratar med ofta skriver på. Ett annat mål är att samarbeta med skolor internationellt och förena Studentmanifestet mellan olika länder.

– Som studenter kan vi påverka universitetet och det är det vi försöker göra. Universitetets anställda flyger mycket, 16 000 flygresor per år och ger därmed upphov till stora utsläpp. Samtidigt publicerar de rapporter om växthuseffekten och klimatförändringar. Det går inte ihop. Vi förstår att möten behövs, men tror att det går att drastiskt minska antalet flygresor genom att genomföra fler digitala möten och planera möten så att fler kan resa med tåg. Universitetet måste gå från att vara en bromskloss till en drivande aktör i samhällsomställningen, säger Freddy Larsson från Klimatstudenterna i Lund.

– Jag och några skolkamrater har startat en miljögrupp på vår skola, berättar Lovine Waldvik från PUSH. Vi arbetar för att skolan ska ge eleverna mer kunskap och fler verktyg, i strävan mot en hållbar värld.

– Jag tänker att man kan använda sin frustration till att förändra. De val jag som konsument gör, t.ex. i matbutiken, i val av bank eller transportslag har en stor betydelse. Viktiga förändringar kommer oftast underifrån. Vi måste tänka globalt, men agera lokalt, säger Lovine.

Varför har du valt att engagera dig?

– På högstadiet läste vi om klimatförändringarna på biologilektionerna. Jag reagerade på att här har vi ett allvarligt problem som vi inte tar itu med i tillräcklig utsträckning. Vi har kunskap om vad som händer och vilka följder klimatförändringarna kan få, men vi sätter ändå ekonomisk tillväxt först, säger Ulrika. För mig, finns det inget annat val än att engagera mig och agera för en hållbar planet. Det är en viss pliktkänsla, men också något jag vill göra. Med all kunskap som finns om problemet idag hade jag inte kunnat tänka mig något annat än att försöka vara en del av lösningen, istället för en del av problemet.

– Jag känner starkt för naturen och vill att vi ska kunna bevara den för kommande generationer. Jag får kraft av att vara tillsammans med andra som har mycket kunskap och starkt engagemang. Det känns bra att agera. Det minskar oron för framtiden, säger Lovine.

–  Jag får mycket energi av att vistas i naturen och vill kunna njuta av detta även när jag blir pensionär. Jag har länge känt att något måste göras, men upplevt att jag inte haft tillräcklig kunskap för att driva frågan. Nu har jag det, men har också kommit fram till att man inte behöver ha alla svar för att kunna påverka. Nu agerar jag vilket ger mig massor med energi, berättar Freddy.

Vad kan unga bidra med?

– Jag tror att unga ser saker med andra ögon. Vi är mindre inrutade i gamla vanor och mer beredda att agera. Unga kan bidra med sin otålighet, sitt öppna synsätt och sitt driv, men vi har inte makten som behövs för de omvälvande förändringar som måste till för att säkra vår framtid. Därför behöver vi hjälp från varje vuxen, menar Lovine.

–  Jag tror att unga kan påverka på ett mer känslomässigt plan och får de vuxna att förstå, säger Freddy.

– Studentmanifestet sätter press på de företag som inte tar ansvar för 1,5 graders målet. När vi kommer ut i arbetslivet kommer vi att välja bort dessa företag. Vi hoppas att fler i näringslivet ska förstå allvaret i situationen och agera därefter, menar Ulrika.

Varför är det så bråttom?

– Det är vår framtid. Om vi inte minskar utsläppen tillräckligt mycket nu, så är det vi ungdomar som får hantera de kommande miljöproblemen när vi blir vuxna, säger Freddy.

– Det var hemskt att få uppleva alla de tecken på klimatförändringarna, ex värmen och bränderna, som vi var med om under 2018. Jag var själv i Puerto Rico som volontär efter orkanen förra året och såg förödelsen, berättar Ulrika.

– Enligt IPCC har vi 12 år på oss att nå klimatmålen. De kommande fem åren är avgörande, menar Ulrika. Enskilda åtaganden räcker inte. Vi behöver systemförändringar.

Kommer vi att klara det?

– Jag tror att samhället är i ett skifte. Gamla vanor ifrågasätts. Många investerare vill inte längre investera i fossil energi. När pengar börjar investeras hållbart istället tror jag att skiftet går fort. Men det är mycket som måste göras, säger Freddy.

– Det är hoppfullt att så många gör så mycket. Det är en myt att det är olönsamt att ställa om, säger Ulrika.

– Det största hotet är uppgivenheten, att folk inte orkar bry sig, säger Lovine. Hopp och framtidstro är nycklar för att må bra, för att orka engagera sig. Därför tror jag det är viktigt att välja ett optimistiskt synsätt. Jag hoppas på en exponentiell rörelse. Att när allt fler börjar arbeta mot den hållbara värld vi längtar efter, då finns möjligheten att vända utvecklingen.

Artikeln publicerades först i Trivectors magasin 2038.