Krönika: Det ska vara enkelt att göra rätt – Lena Smidfelt Rosqvist

2024-12-16
Framtidssäkrad samhällsplanering

När vi nu kan se tillbaka på 2024 kan vi konstatera både alarm, kris – och hopp! Läget med de senaste årens multikriser har frestat på för alla och i det finns inte mycket att fira. Utom kanske att det gett tillfälle att stanna upp och reflektera över hur vi kan göra saker bättre och effektivare! Och det betyder enormt mycket för vår gemensamma förmåga att bygga ett mer hållbart samhälle. Ett där det är enklare att göra rätt än att göra fel!

Klimatfrågan är verkligen fortsatt en utmaning även om vi idag ser en snabbt ökad insikt och bredare förståelse för behovet av aktiva åtgärder. Även om vi inte upplever samma dramatiska följder som i danska serien En familj som vår är det fler och fler som drabbas även i vår närmiljö. Från att ha varit en angelägenhet för få tar frågor om hur vi ska hantera konsekvenserna av årtionden av överutsläpp nu plats i allmänkulturens debatt. Det är bra – för om insikten är där finns det mycket här och nu vi kan göra för att ge oss större robusthet och visa andra att det går att göra och leva bättre. Bara annorlunda från vad vi vant oss vid.

Faktum är att en överväldigande majoritet av svenska folket vill se åtgärder för att minska klimatutsläppen och göra även transportsektorn mer hållbar. Det borde fler politiker och myndigheter ta fasta på. Vi kan bygga för hållbarare mobilitetslösningar i både nybyggnation och i det befintliga. Det ska bli intressant att se vad alla satsningar på samarbete kring Färdplaner för fossilfritt Sverige, Klimatkommunerna, ShiftSweden, Viable cities’ utökning och alla andra kraftsamlingar tar vägen. Blir det handling på riktigt? Jag hoppas det!

Ett område där politiken är på efterkälke är satsningar på kapacitetsstarkare och robustare järnvägssystem. Fler och fler uppskattar kvaliteten i att resa med tåg – både i tjänsten och privat. Järnvägens kvalitet är fortsatt en utmaning som utsätter resenärer i såväl det nationella som det regionala systemet för stora påfrestningar. För att inte tala om LKAB som har drabbats hårt av långvariga stopp på malmbanan mot Narvik. 2025 vill jag se allvarligt menade satsningar på en ökad kapacitet och robusthet i järnvägssystemets alla delar!

Allt talar för att befolkningen i urbana områden kommer växa snabbare världen över. Samhällen kommer se annorlunda ut med nya sätt att organisera oss för ökad hållbarhet. I staden är vi för att det är en plats för hopp som Jane Jacobs uttrycker det. Städer är platser där det är kamp om ytor till olika kvaliteter och det borde vara självklart att satsa mer på mer kapacitetsstark mobilitet som spårvagn, buss, cykel och gång. Bashastighet 30 till 2030 borde vara en självklarhet för städer där många vistas och lever. Och det skulle dessutom ge betydande folkhälsonyttor om ännu fler tryggt och bekvämt kunde välja aktiv mobilitet!

Inte kunskapen eller tekniken saknas utan förmågan att ändra beteende. Därför klamrar vi människor oss så lätt fast vid föreställningen att tekniska fix kommer lösa våra utmaningar. Att vi ska slippa ändra oss. Och det är mänskligt. Vi behöver därför fokusera på det vi kan vinna på att planera för ett mer hållbart beteende präglat av större valfrihet och ökad livskvalitet.

Kunskap ger inte längre försprång – men kompetens gör. Kompetens och erfarenhet av att veta vad som fungerar, samtidigt med förmåga att driva processer framåt – många aktörer tillsammans – är det som kan ta utvecklingen av det hållbara transportsystemet framåt.

Tack till dig som vi samarbetat med 2024.

Nu ser jag fram emot ett 2025 i hållbarhetens tecken! Tillsammans går det enklare och roligare framåt.